Igår kom snö, lite snö. Men det visste jag inte när jag gick upp på morgonen utan kände att jag var tvungen att åka in och ta en sista agilityträning. Sagt & gjort!

 

Efter lunch tog jag & Lucky bussen in för att möta ett gäng hundmänniskor för hundträning. Blev cirka 1,5 timmes träning i form av 5 minuters platsliggning bredvid ett styck Hoffe, som också låg 5 min, och ett styck Schäfer, som låg då & då och mellanåt agerade störning genom lek. Lucky som låg bredvid Husky (Schäfern) blev lite distraherad och spänd när det kastades bollar men lugnande snabbt ner sig, det är ändå något som vi behöver träna på. Tränade även tricks & lydnad, men i min vanliga anda görs det inte "seriöst"- all min träning bottnar i lek och jag kan inte ställa mig och träna moment efter moment, då tröttnar jag. Jag älskar att leka och finna nya sätt att leka fram beteenden jag vill ha, jag antar att det är därför jag gillar agility. Vi gick igenom en massa tricks vi redan kan, tränade balans på staketet som omringar fotbollsplanen vi tränade på och tränade lite nya trick som "turn" (förbättra). Kom även på ytterligare lekfulla sätt att få fram en stabilare platsliggning, nu är redan Lucky otroligt stabil i platsen (så pass att jag är nästintill säker på att han i alla fall skulle fundera på huruvida han skulle springa efter haren ifall det skulle skutta förbi en) men allt kan alltid förbättras! Och det är det roliga, att man alltid kan bli bättre.

Som sista övning fick vi agera hundmöten till Marre och hennes vackra boder collie/samojed. Insåg där något som jag var medveten om men aldrig tänkt på: Lucky slutar lyssna i koppel. Jag antar att det indirekt inte är något problem: han gör alla slags möten utan problem, drar inte i koppel, kan gå fint om man motiverar honom osv. men så fort kopplet åker på så tar han det som om träningen är slut och det är hopp & lek. Istället för att gå fint vid sidan (vilket han gjorde förbi innan kopplet åkte på) så började han nosa, gå framför, tappade kontakten, lyssnade segt (krävdes minst två sitt-kommandon och ett pet innan det lyddes) osv. Detta har jag upptäckt innan men vad har jag gjort åt problemet? När han blir jobbig och ex. ska stå och lukta i 100 år så släpper jag honom lös- vips så var problemet löst och han följer med & lyssnar strålande. Får kanske fixa det...

 

Gick vidare till BK sedan och körde lite agility. Lucky är inte helt med och jag vet inte varför. Han har varit så de senaste gångerna, vet inte om det beror på att han är trött (brukar alltid köra agility sist), dålig belöning (varit tvungen att slänga alla hans favoritleksaker och inte hunnit köpa in nya) eller om det är något fel. Han var dock inte stel igår. Körde Höger/Vänster (Cip/Cak), Ut, slalom, Bang-lek (står bredvid och kampar med Lucky samtidigt som jag drämmer vippen i marken) och en liten bana. Aldrig kört varken ut, höger eller vänster med hinder innan utan enbart på ETT träd, men han fattade direkt. Vem har sagt att man behöver en agilitybana? :D

 

Sedan åkte vi hemåt med en väldigt hungrig hund (ja, enligt honom var det misshandel och han höll på att svälta tills döds..antar att det kan vara anledning till hans seghet i agilityn).

 

Bjussar på den enda bilden som togs, trots att kameran var med:

 

 

En LH collie med kamplust och utan ljudrädslorna. En Collie utan ögonsjukdomarna och HD/AD-fel. En med Amerikansk stam. En arbetande stam.

 

Tänk om du kunde få en sådan. Tänk om du kan? För det finns!

 

Men det är inga agilityhundar, tyvärr! Åh, varför är jag så förstörd av alla åren med lydnadsinriktning och drömmen om brukshund? Det finns tamigtusan ingen ras, passande till agility, som jag vill ha! Suck!

Skrev ytterligare ett långt inlägg om att Lucky är sjuk igen, att jag är sjuk igen och mitt rasval (eller brist av). MEN blogg.se föll ihop och det försvann, IGEN!

 

Mina funderingar på att återgå till wordpress blir bara starkare.

 

Kör en sammanfattning igen: Vill ha arbetshund. Vill även ha en utställningsvovve (skojs skull- älskar utställningsmiljöer). Vill inte ha en extremavlad hund. Har svårt att se arbetsjyckar i utställningsringen. Hur löser man? Hur kommer man överens med sambon över en ras- vi har helt skilda meningar och tycken (oftast säger han väl nej till hund överhuvudtaget men det är dessvärre inget val..). Försöker att inte stressa fram ett val men känns som en död ände när jag aldrig kommer någonstans utan bara virrar runt- att hitta rätt uppfödare, kull och spara pengar tar tid. Sen ska vi inte skjuta under stolen med att jag har lättare att fastna och bli kär i blandisar- de har ju den där ovissheten och orginaliteten jag gillar så mycket.

Allt för ofta stöter jag på okunniga uppfödare. Det kan vara 'mindre' saker som jag gärna ser att uppfödare kan, ex. hundträning och uppfostran, men även saker som borde vara självklara: hundens 'åldrar'(/perioder), rasens ursprung, rasstandard, hälsa osv. Idag fann jag ännu en uppfödare som påstår sig vara seriös. Personen i fråga har precis fått sin första kull (SKK-reggad) men hade ingen aning om hur avtalen såg ut (personen ansåg att köparen skulle betala mer än halva priset för en tik som hon ville ha två kullar på) och kunde inte heller berätta varför kombinationen gjordes, vad den kombinationen skulle tjäna för syfte. Vilket, i mina ögon, gör den lika oseriös som de flesta blandrasuppfödningar. Att ha en hund man gillar och träffa på en snygg hanhund (med meriter iofs) gör det inte till en vettig anledning att para. Jag anser att frågor som: kombinerar föräldradjuren varandra bra? vad vill jag ha ut utav kullen, och kommer denna kombinationen ge mig det? För- och nackdelar med båda föräldradjuren. Jag tror att det är här många uppfödare gör fel. Många uppfödare av ex. brukshundar väljer två välmeriterade föräldrardjur, parar dem och säger att det blir nog en superkombination tävlingsmässigt. Eller uppfödare av sällskapsras som tar två individer för att de är snygga, göra sig bra på utställningar, trevliga knähundar eller vad nu anledningen kan vara. Men utan att kolla på föräldrardjurens för- och nackdelar kan man väl inte veta om det blir en bra kombination. Det räcker inte med meriter, och/eller bra hälsa. Att vara uppfödare ska ta tid och kosta pengar!Som uppfödare har man inte bara hand om andras liv utan ser även till att dessa liv kommer till världen, man har makten att förändra och förbättra. Därför bör man tänka igenom sina kombinationer, noga. Vare sig det är renras- eller blandrasavel (usch och fy för att jag säger detta!).

 

Jag svarade tillbaks till uppfödaren frågorna jag hade om kombinationen (oftast har man en vision men är själv inte medveten om den) och skickade länkar om fodervärdsavtal från SKK's hemsida. Fodervärdsideén kanske precis blivit påtänkt, och kanske har denna infon kommit till hen ifrån en annan person (eller rent av en annan uppfödare!).

 

Det jag vill ha sagt är att det är svårt att hitta en uppfödare som är så pass duktig som alla böcker, hemsidor, valpköpare och uppfödare gör dem.

 

 

Igår fick Luckys vila efter operation vara över och vi åkte in till Växjö för att möta upp Anna med hundar. Tog en promenad till brukshundklubben där vi började med lydnadsträning. Satt på morgonen och klurade hur jag ska göra med lydnaden, håller på att förbereda oss för trean men flera av momenten vet jag inte riktigt hur jag ska få till. Att bara sätta sig med en kopp kaffe och starta upp hjärnan är bra- bestämde mig för att bara ägna mig åt ett 3-4 tal moment åt taget. Jag tror det blir bra! Jag kan lägga all min energi på de momenten, pilla med detaljer, köra korta men effektiva pass och fundera på hur jag ska få till de resterande momenten. De jag ska lägga fokus på just nu är: Vittringsprov, Fjärren, Fotgående och börja med Sättande under gång. Platsliggning lär jag inte träna speciellt mycket, han kan det till 100%. Sättande under gång kör jag redan ofta (är en del av de flestas var dag) men behövs tränas mer i "tävlingsanda" (nervöst, okända hundar, nära, hundar som rör sig/lägger sig/skäller/busar/tränas- mer störning helt enkelt, samt med lockande- jag vill ha hela kroppen helt stilla). Lucky var inte helt med igår men fick till bra fotgående, någorlunda bra sättande (han har verkligen svårt för sitt- både på kommando och frivilliga!) och usel fjärr *åskrädd hund*.

Blev agility istället. Körde en träningskombination som jag stal från Pajad/Pia: