Åhh, varning för tårar! ;)

 

 

Hade en dålig hårdag igår och kom hem med en flaska hårfärgning från shoppingen, i brunt. Någon mellanbrunt antar jag. Jag kände mig splittrad och bestämde mig för att sova på det.

 

Idag har jag ingen bra hårdag, men behöver förändring- om så en liten.

 

Medan jag ändå skriver om böcker så är "Heja heja" av Martina Haag en bok som kommer få flytta in till min bokhylla nästa gång. Tror den kommer vara sjukt bra!

 

Denna veckan har varit kaos. Hade en må bra-känsla när jag gick upp i måndags och var väldigt aktiv. Det förstördes dock mot kvällen och jag fick ingen blund den natten. I tisdags var jag mest utmattad och orkeslös- en zombie, och gjorde inget vettigt..men fick mig lite sömn. Igår gick jag upp och bara kände mig otroligt deprimerad. För mycket tankar i huvudet ni vet, och man vet inte vad man ska göra av alla så de skjuts undan och tas upp, tittas på och när ingen lösning kommer skjuter man undan de igen. Man blir en zombie.

Hur som åkte jag in till Växjö igår för att julhandla. De flesta julklapparna är nu inhandlade (förutom småsaker) men alla har inte kommit på posten ännu.

 

Det är tufft nu. Mycket tankar och jobbiga känslor. Det finns inget vinna, enbart förlora. Låg vaken hela natten och spelade Angry Birds, lyckades ta mig igenom alla banorna (woop woop) :) Somnade vid 6 och sov oroligt, Lucky väckte mig strax efter 9 så var bara att dra sig upp. Han har snarkat som en gris hela natten i alla fall :D<3

Tog en lägre promenad där han fick springa lös hela, även vid alla hundmöten (usch och fy vilken dålig hundägare jag är..för tänk om! Suck. Våga för att vinna) och enbart med "hopp och lek" (kommando för att sluta arbeta) som belöning. Finafina killen.

Film, frukost, bok. Träningskläder på och ut i spåret- avverkade strax över 6 km på en väldigt långsam tid då Mr. Crazy Dog var ovanligt galen och jag fick bl.a. ägna 5 minuter åt att få honom att sluta dra som en dåre (jag hade glömt midjebältet så tänkte att det kunde bli ett kombinerat kondis och "springa fint i koppel"-pass). Hem, på med julmusik och i badkaret. Nu är sena lunchen uppäten och alla mejl svarade på. Lucky tuggar nöjt på ett märgben.

Lite städ, hundträning, sätta igång en film och sen en promenad innan tvättiden vid 17.30. Det var min tråkiga dag det.

Imorgon blir det shopping, så måste få mig lite sömn inatt om jag ska orka träna+aktivera Lucky+plugga innan.

Hela mitt liv har jag fått höra att man inte kan få allt, att man ska tänka på andra och i stort sett att inte ha mer än du behöver. Jag tog dock orden fel och lärde mig att alla andra går före mig själv. När världen bitit mig i rumpan och allt känts så orättvist- när vännerna har bra jobb, och framgångar, och underbar familj, och gudvetvad så har jag bitit ihop. Jag har kämpat hårdare. Och när världen slår emot mig igen så har jag gråtit, bitit ihop och kämpat lite till. Jag har slagits ner och vandrat upp. Jag har tänkt "Så länge jag har Lucky..". Men nu är jag trött på det! Jag kan visst få allt, det enda som står i vägen är ett ynka 'Nej'. Jag KAN få allt, och jag FÖRTJÄNAR allt. Jag förtjänar respekt.

 

Från och med idag ska jag börja sätta ner foten och säga 'Nej'.

Som vanligt har det blivit helgvila från bloggen ;) Jag kan bara inte ta mig tiden att starta datorn och sätta mig i 3 minuter och skriva ett inlägg. Men tydligen finns tiden till det mitt i veckan när jag egentligen har betydligt viktigare saker för mig!

 

I lördags kom svärföräldrarna+farmor hit för att lämna lite möbler, jag hade dock bokat upp en promenad runt Växjösjön med några hundmänniskor. Så de tog en tur till Börjes medan jag, sambon, Lucky och pudeln Nora åkte in till Växjö. Blev en trivsam tur tillsammans med Maria & Ivanhoe (papillon), Anna & Husky (schäfer) och Charlotta & Nikki (puff). Tog en runda runt Växjösjön men nästan runt vikte vi av mot Bokhultet för att låta hundarna springa fritt, och Lucky sprang som aldrig förr!

 

Är just nu i stort behov av någon som lyssnar & förstår, som inte är självisk & dömer, någon som kan komma med idéer och som stöttar mina. En vän.
Jag står nämligen still. Helt still. Plugget är ett helvete och jag orkar mig inte riktigt igenom- vilket gör att jag ligger efter, även om jag försöker. Helt oförstående. Behöver något att lätta på trycket med- träningen gör det inte på samma sätt längre, det har blivit för lätt, och tyvärr kan jag inte lägga 2 timmar per dag på träning (eller rättare sagt: vill inte, jag skulle försvinna). Och hund blir det inte mycket av längre. Med enbart en hund, som mer eller mindre redan är "färdig"- allt vi gör är att leka och förbättra oss, och som på det tycks vara ständigt sjuk. Inte mycket hund där inte..
Det är första gången under dessa 2 år i plugget som det känns såhär. Visst har det varit jobbigt innan men det har varit i samband med tentor och kursavslut, inte mitt i en termin som egentligen är rätt lugn. Jag tvivlar starkt på att jag gjorde rätt val. Och jag kommer försöka komma in på en kurs i biologi b till våren, för att till hösten läsa upp matten. Så att jag har valet att utbilda om mig i framtiden..
Tillbaks till ämnet: Det är tufft, jag har ingen direkt hobby eller annat att lätta på trycket med. Bra pluggdagar? Det är dagar när man har em planerad med en hundvän på BK eller i skogen, de morgnarna är sjukt effektiva! När W var valp var även hans sen morgon/lunch sovstund en effektiv pluggtid.
Ibland vill man bara ta en helg och ägna dagarna åt hundträning (titta på en tävling och finna insp kanske?) och kvällarna åt tjejsnack framför ett glas vin, eller en utekväll med massa dans. Lätta på trycket som sagt, kan göras på så många vis...

 

Som vanligt blev allt bladdrigt och antagligen en aning fel. Det blir nog bra så. Ändå.

Lucky sitter nu (antagligen) i bilen på väg hem från veterinären med husse. Han har sedan besöket förra veckan blivit sämre och igår ringde jag till veterinären som tyckte vi skulle åka in idag och kolla upp honom.

Sagt och gjort!

Lämnade av honom imorse som vanligt. Suttit som på nålar hela dagen. Veterinären ringde runt 15-tiden och berättade att de var klarar, tonsillresten borta och inget hittades i magen. Gah! De tog dock 3 prover som vi får svar på inom 10 dagar.

Skulle vara trevligt att veta vad som är fel, för det måste ju vara ett fel? En hund kan väl inte helt plötsligt börja översalivera (är det ens ett ord?)?

Kommer bli långa 10 dagar ;)

Två raser till som jag gillar.

 

Fick en kamera utav "svärmor" ;) Tog med den på dagens långpromenad, tiden att ta upp den och trycka på knappen fanns inte direkt men några bilder blev det- alla helt usla. Men! Varenda 'språngbild' blev småroliga, och måste därför visas!

 

Dagen hittills:

 

*Sov för länge (8.10)

*Lucky äter inte (inte gjort sedan frukost igår)

*Morgonvanan: Housewives of Beverly Hills med frulle och kaffe

*Dåligt och irriterande plugg

*2 timmars promenad i superväder! :D

 

 

Lycka trots dålig magkänsla! Duscha och sen lulla till affären & apoteket :)

 

En LH collie med kamplust och utan ljudrädslorna. En Collie utan ögonsjukdomarna och HD/AD-fel. En med Amerikansk stam. En arbetande stam.

 

Tänk om du kunde få en sådan. Tänk om du kan? För det finns!

 

Men det är inga agilityhundar, tyvärr! Åh, varför är jag så förstörd av alla åren med lydnadsinriktning och drömmen om brukshund? Det finns tamigtusan ingen ras, passande till agility, som jag vill ha! Suck!

Blev veterinären med Lucky igår. Kolla upp varför han fortfarande dreglar, vi har trott att det beror på tonsillerna men de är borta nu så det borde även dreglet vara. Vi funderar på om det är magen som krånglar och bestämde att han ska få gå på magmedicin (andapsin) i två veckor och sen bestämma hur vi ska gå vidare.

Vi sövde honom även lite för att kolla halsen. Och visst i satan fanns det en liten, liten tonsillbit kvar! Vi kommer ta bort den efter dessa två veckor, ev. i samband med Gastroskopi.

 

Han ska även gå på smärtstillande/inflammationshämmande (rimadyl) i 5 dagar då han hade ett sår och var svullen längst bak i munnen. Antagligen från Discdoggandet i förrgård ;)

 

Sommaren -10 var nog den mest deprimerande sommaren jag varit med om, och ändå den bästa. Jag var kritisk och cynisk, gick på konstiga dieter- oftast levde jag på is varannan dag för att varannan leva i en bakisvärld av pizza, tycktes vara ständigt full (och ibland hög) och ständigt i skratt med min ständiga följeslagare: My, jag var även ständigt i tårar eller tjatandes om en D som var första (och hittills enda) killen som krossade mitt hjärta, jag slutade bry mig om vad andra tyckte och ägnade mer tid åt vad jag tyckte, jag fann ny underbar musik i genren svensk indiepop, Lucky gick som en klocka, vi lekte med Stoffet. Jag drömde, jag levde. Jag önskade inte, utan tog. Minnen! :D

 

Och nu kom lusten att leva mer tillbaks. Som varje dag var din sista. Att göra valen efter vilja och lust, inte efter måsten. Carpe diem, och Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad. Bara ett glas vin, en utgång, en filmkväll, en långpromenad i natten...Att strunta i det samhället ser som viktigt, och fokusera på vad som är viktigt för dig. Ett jobb, en utbildning, pengar- det är viktigt, men borde inte vara allt. Att leva via njutning, inte via pengar.

 

 

 

 

Glömde jag nämna att jag i tisdags också fick en liten tös kvarlämnad hos mig? ;)

 

Började dagen med att ta sovmorgon till 8 och startade den med kort promenad & frukost innan det blev min dagliga styrketräning. Sen begav jag och Lucky oss mot skogen för 3,5 km löpning och 2 km canicross. Den första km av canicrossen gick inte direkt fort, överhet hund som drog på som s***n! Sista km gick dock fort, riktigt fort. Ni vet sådär fort att man tappar bort sina egna ben, uttröttande och underbart :D Solen tittade fram och vi tog en 3 km promenad hem.

 

Hann precis städa innan mor, lillasyster och m&m (mormor & morfar) bestämde sig för att titta förbi och överraska mig! :D Blev räkmackor, glass, snack och promenad med lillasyster+hundarna :)

 

Fick en del presenter med:

 

Vill jag bära denna.

 

Skrev ytterligare ett långt inlägg om att Lucky är sjuk igen, att jag är sjuk igen och mitt rasval (eller brist av). MEN blogg.se föll ihop och det försvann, IGEN!

 

Mina funderingar på att återgå till wordpress blir bara starkare.

 

Kör en sammanfattning igen: Vill ha arbetshund. Vill även ha en utställningsvovve (skojs skull- älskar utställningsmiljöer). Vill inte ha en extremavlad hund. Har svårt att se arbetsjyckar i utställningsringen. Hur löser man? Hur kommer man överens med sambon över en ras- vi har helt skilda meningar och tycken (oftast säger han väl nej till hund överhuvudtaget men det är dessvärre inget val..). Försöker att inte stressa fram ett val men känns som en död ände när jag aldrig kommer någonstans utan bara virrar runt- att hitta rätt uppfödare, kull och spara pengar tar tid. Sen ska vi inte skjuta under stolen med att jag har lättare att fastna och bli kär i blandisar- de har ju den där ovissheten och orginaliteten jag gillar så mycket.

Har inte hunnit suttit vid datorn alls de senaste dagarna. Bjuder på en snabb uppdatering och lite Instagram-bilder. I fredags bestämde jag och Lucky oss för att skita i allt vad plugg heter och åka till Växjö Int.

 

Tittade på massa fina vallhundar och "bullraser". Kikade även på eventuella raser, och fick en knäpp på näsan utav Anna som påstår att jag är alldeles för bred i mitt val (förstår inte hur hon kan påstå något sådant? är väl ingen större skillnad på ex. LH collie, BDP, Bracco Italiano, Cardigan, Pumi, Staffe, Mini Bulle, Foxterrier och Dvärg Pinscher?)- jag anser att jag bara låter möjligheterna ligga uppe. Har en väldigt kräsen husse ;)

 

 

Skrev ett otroligt långt inlägg om allt jag kände. Om den ensamvargen jag är, om W, om hur jag svor över er (omvärlden) igår, om mållöshet och om hur jag bara är en människa.

 

Blogg.se raderade allt.

 

Sammanfattning: Jag är avundsjuk på människor med ett framåtdriv, som inte backar för någon. Jag har till stor del kommit över min rädsla för människor, men har en lång väg kvar. Jag föredrar att prata med djur framför människor. Jag har inte stort socialt behov, för mig räcker det med ett "Hej" och sedan stå & träna hund bredvid varandra. Men ibland behöver man en flaska vin med en underbar vän/vänner.

 

Jag känner en otrolig saknad, skuld och hjälplöshet sedan/mot W. Igår tog jag ut det på omvärlden, jag svor ut mitt hat mot er alla. Orättvist och hemskt kanske man kan se det som. Jag tänker inte ge mig skuldkänslor för det. Det var bara för någon sekund så jag kunde slänga av mig den tunga ryggsäcken med alla onda känslor och andas. Jag vet att det inte är omvärldens fel, det är mitt och ingens. Och enbart jag kan hjälpa mig själv. Det är bara svårt när omvärlden tycker annorlunda: när jag behöver något att se fram emot, något nytt men omvärlden vill ha nu. När jag vill lägga mina egna krav på mig och mitt liv, men omvärlden lägger krav. När jag bara vill vara tyst men inte ensam, men när omvärlden ger mig vrål eller ensamhet. Då är det svårt. Och alla mina mål är som bortblåsta efter W. Tog han med sig dem? Eller har jag bara tappat min väg? Mina mål har alltid varit så klara, och sett likadana ut i många år. Jag har alltid haft det klart för mig. Hur fortsätter man utan mål? Varför försvinner de? Vart hittar man dem, eller nya?

 

Och förlåt, men jag är bara en människa. Taffat, osäker, hemsk, knasig och full av skuld. Mot er alla.