Agria har förstört min helg genom att inte avsluta Wans försäkring (trots att jag hört av mig ett antal gånger) utan jag får fortsätta sitta och betala de 250 kronorna varje månad, otroligt ledsen. Saknaden är enorm, och allt känns ovisst.

 

Jag vet faktiskt inte vad jag vill. Vill bara ligga på soffan & gråta, ut och springa, och träna en massa hund. Bara ägna tid med min Lax<3 Jag vill inte ha en massa 'måsten' och krav på mig just nu, det är jobbigt och jag känner att rötterna slits upp och jag drar mig ifrån. Ingenting är värt något. Trodde jag skulle klara av Wans död bra, och jag tog det bra i början. Nu tar den där tomheten inom mig, som han lämnade efter sig, över.

Som vanligt känns alla lösningar korkade, fega & helt fel i fel tidpunkt. Vissa måsten, som skolan, måste vara kvar. Vilket jag självklart fortsätter kämpa med. Just nu är det dock tungt med tenta, praktik, flytt, Luckys operation, detta med Agria, 3 inlämningsuppgifter och 2 diskussioner. Det bara känns som om jag drunknar och behöver en mer fridfull och tacksammare vardag. Med mer hund och mindre krav.

 

Och denna omgivningen, alla runt mig, får mig bara att minnas och tänka. Det gör ont.