Just nu går min hjärna i 1150 km/h, dock utan tankar.
Just nu känns allt meningslöst och oklart.
Jus nu har jag ingen aning om hur, vad och när.
Just nu hoppas jag på det bästa men anar det värsta.
Just nu vill jag ge upp.
Just nu vet jag att något är fel.
Just nu ångrar jag att jag aldrig lyssnat på min intiution. Jag borde vetat bättre.

Just nu har jag ingen aning om hur morgondagen ser ut, kan bara hoppas att du fortfarande är med mig..men är det rätt val?