Min bästa vän, förutom pojkvän och hund, är denna tös:

Emma Florence Ingegerd Pettersson-Gullin (:

Emma och jag träffades första gången när vi var 12-13 år och jag köpte häst utav hennes kompis, några år senare när det var dags att börja gymnasiet möttes våra vägar igen. I början HATADE vi varandra men efter att vi blivit tvingade att bo tillsammans så bestämde vi oss för att begrava stridsyxan och sedan dess har det varit hon och jag- vi.

Emma är den personen i mitt liv som jag kan vara vem fan och hur fan jag vill med, om jag vill skrika och springa omkring i cirklar så springer hon med mig, vill jag äta 7 påsar chips- då äter hon dem med mig, vill jag sitta och lipa över något meningslöst så lipar hon med mig. Hon är helt enkelt världens bästa vän!

 

 

 

 

Min dag har bestått(tråkigt nog) av en helt vanlig dag ;)

Jag har fixat en blogg(dock inte denna), kollat upp tävlingar till våren 2011, tränat hund, promenerat, lekt msn, sovit alldeles för länge och mest bara tänkt, tänkt och tänkt.
En helt vanlig (o tråkig) dag!

Resten av kvällen ska ägnas åt att redigera bilder, titta på Sex and the city och kanske ett träningspass till :D

Hur jag ska göra och hur jag ska gå vidare vet jag inte, men något måste jag göra. Att leva ett liv utan mål, utan min hund, utan hundmänniskor, utan tävlingar, utan träningar, utan skogen, utan alla dagliga svordomarna huvudet och den konstanta hundpratande delen i huvudet- nej, det fungerar inte! ;)

Dagen ägnas åt att göra massor av val och försöka lösa mina världsproblem.

Supersnygga-jag och allmänt sexiga tösa-My

Adam och Mimmi

Sötaste bästa vän och Mimmi (:

Sista bilden-

Söta pojkvän, jag, My och Mimmi.

 

 

Roligt skit!

Lillsyrran ^^

 

 

Kärlek- förstår mig inte på det för fem öre och kan inget om det. Kärlek är jag ingen expert på,
men vad kärlek är för mig kan jag nog försöka mig på att förklara ;)

Kärlek för mig är när man får den där känslan i magen, värmen i kroppen och leendet(ni vet vilket jag pratar om). Jag vet att det låter som förälskelse- vilket jag anser är två helt skilda saker- men inte då. "Den där" känslan i magen, värmen i kroppen och leendet får jag varenda gång jag möter en speciell hund, en av "mina" hundraser, en vän jag inte träffat på länge, när jag köper saker *host host*, när hundträningen går riktigt bra, varenda gång jag får stå på prispallen, när min pojkvän ler, när jag gjort någon glad osv.
Kärlek behöver inte handla om två människor, kärlek för mig är något mer.

Julmusik(Neverstore, Amanda Jenssen, Owl City och Michael Bublé), dona och snart julmat ^^

Julöronhängen (och ja, jag försökte förbättra min näsa) (:

 

---

CHEEZBALLZ!!!

Nyttigt och bra  ;)

Jag har jobbat så hårt med att få min hund att lita på människor, känna sig säker utan mig och våga ta initativ.
Nu har vi gått 100 steg bakåt, allt pga att vissa människor inte lärt sig djurvett. Man går inte fram till hundar som sitter bundna, och jag är fullt medveten att lagen säger att hundar bara är en prick i luften som ska vara lydigare än slavar.
Hur som helst så sitter jag nu här med en hund som inte längre är minsta bekväm över att bli lämnad ensam med främmande människor, och ännu mindre bekväm med att bli uppbunden. Helvetes skit!

Ibland undrar jag om det är värt att utsätta han för allt detta- är det rätt mot han och är det rätt mot mig? När vi väl känner oss tävlingsklara så stöter vi på problem.
Ledsamt men sant: Längtar tills en ny hund då Lucky inte längre behöver ha alla krav på sig, då han kan få leva livet som en aktiv sällskapshund och bara få göra det HAN tycker är roligt :)

Älskade pojkvän överraskade mig genom att komma hit, sjävklart på det där söta "ringa utanför min dörr och säga till mig att gå ut"-viset. Happy girl!

Han var och är mycket saknad, min tjönt :)
Två nätter och en ½ dag kvar innan vi ses nästa gång, nätterna är alltid värst. Sova med han är alltid tryggare, trots mardrömmar.

(och picnik ville inte fungera, damn, får testa imorgon och lägga upp ny. Och ja, han gillar mina bilder på han ;) )

It's because of you the world is in a crazy, hazy hue.

Ida skrev till mig den åttonde maj:

"Steffi, du är inte en besvikelse.
Man gör så gott man kan med det man har.
Åh jag tror du kommer blir något stort en dag.
I mina ögon är du stor redan nu.
Men du måste se och förstå det själv.
Det är dig jag alltid kommer tacka för att du öppnade mina ögon för en helt ny hundvärld(Även om jag har en lång väg att gå för att inte vara så kass). Du har gjort mig till en så mycket bättre människa,både mot hundar,andra djur och människor. Du har också hjälpt mig att inte bara stå och hålla med när jag tycker något annat,även om de är jag mot alla andra.
Hoppas att du tänker fortsätta öppna folks ögon!

Mina ord kanske inte betyder så mycket.
En piss i regnet.
Men jag röstar på dig!"

Gick igenom gamla kommentarer och hittade denna, du är fin vännen <3

Pappa- Krister. 45 år.
Min pappa är anledningen till att jag började med hundträning, anledningen till att jag fick ett självfötroende-och började öppna min käft. När jag var mindre(fortfarande kanske t.o.m) var pappa min hjälte, min förebild, min idol. Han är väldigt allmänbildad och vad man än tar upp så har han en åsikt och en syn, och han vet oftast vad han pratar om.
Det är hos min pappa jag bodde ifrån ca. 15 års åldern(då pappa och mamma flyttade isär) tills för några månader sedan.

Mamma- Lotta. 39 år.
Mamma har gett mig mitt stora djurintresse- Hästar, hundar, katter, kaniner, råttor, marsvin..you name it! Hon tog med mig till ridskolan, hon tvingade mig ut på promenader med hundarna, hon gav mig min kanin, hon gav mig "min"(på foder) första häst.
Enligt pappa har hon skämt bort oss(jag säger inte emot) men hon har samtidigt lyckats med att vara både mamma och vän, och vän hon är.

Mina föräldrar kanske inte är perfekta(vem är?)- men de är fortfarande mina föräldrar. De har gjort mig till en del av den jag är idag, enligt mig är det den viktigaste delen: Hundmänniska!

Mina föräldrar är väldigt kameraskygga så har inga bilder på dem.

Första kärleken, hrrm.
Jag är nog en tråkmåns- min första kärlek i människoform är min pojkvän :D Men han har ni sett tillräckligt av och kärlek kommer i många former.


Min första kärlek hette Charad. Han var en brun c-ponny, han stod på Åseda Ryttarförening under mitt första år där. Han var snäll, väluppfostrad, lagom pigg och SNABB! Om man gillar hästar med fart så var Charad rätt, och fart har alltid varit min passion när det kommer till hästar. Varför ha en tråkig häst när man kan ha en spännande? ;)

Min andra kärlek hette Alladin. Han är en typisk drömhäst för många småflickor. Skimmel, d-ponny, arabkorsning, snäll, lättriden och utbildad. Han stod också på ridskolan och under mitt andra år där så var han "min" häst, medan de andra tragglade med att lära sig sadla, rida lätt och få bukt med de svårare ponnysarna så red jag min prins med något enstaka byte. Men pga att jag enbart fick rida han så slutade jag ridskolan, jag kunde ju inte se att det var pga att jag kommit längre än de andra och då fick dem de svårare hästarna ^^

Har tyvärr ingen bild på någon av dem.

Min tredje kärlek var min 3(4?) häst- Hallonbrunn. Hans livshistoria är lång men som 16-åring hamnade han hos min mamma. Han var en stor, brun nordsvensk brukshäst..och vilken häst! Djävulshästen var hans namn i mångas munnar. Jag förstod inte varför, hur kunde någon påstå att detta var en djävulshäst? xD Han var lugnet själv, snällare än snällast och stabilare än en ek. Men tydligen bara mot mig, eller så kunde jag bara inte se bristerna.
Han var(pga misshandel) öron-/ansiktsrädd och människoskygg. Han stack i skogen och gick inte att rida själv. Pyttsan, jag hade aldrig problem med han. Vet inte om det var för att vi hörde ihop eller om det var för att jag aldrig lät mig skrämmas av andras historier, jag är en synmänniska. Har jag inte sett det så finns det inte ;)
Tyvärr fick jag och Hallis bara 3-4 månader tillsammans innan han såldes och jag tror aldrig jag gråtit så mycket som jag gjorde den dagen.

Hallonbrunn var och är def. min stora hästkärlek :)

Eftersom bilder säger mer än tusen ord.

Jag är...

 

 

 

 

 

 

 

Men framförallt är jag en..

 

 

 

That's me (:

 

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Mina djur(var egentligen samma som dag 10 så ändrade)
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Tänkte: varför inte? Skriver ju ändå inget vettigt här ;)

De förra var slarviga gjorda, nu när jag tänkt mer på det(och insett att det bara är 9 dagar kvar till jul) så gör jag lite små ändringar ;)

- Nagellack. Färger: Vita och färgglada! Har redan tillräckligt många i svart, guld, lila, silver, rosa och rött.

- Piercingar till tungan. Färgglada och roliga.

- Presentkort på New Yorker ocH/eller H&M.

- Presentkort på Canis.se och/eller Jami Hundsport.

- Parfym, Britney Spears.

- Snygga smycken, främst ringar och armband men även öronhängen. Enkla eller färger, inte guld.

- Ögonskuggor! Massor i alla möjliga färger :) Annat smink som concealer, läppstift, mascara, rouge osv. skulle jag inte heller säga nej till men just ögonskuggor har jag dåligt av ;)

- Förvaring. Behöver klädlådor, vanliga låder, en bättre spegel(hmm..fick vara under förvaring), pennställ(gärna 2 mindre), hyllor(IKEAS Lack) och krokar att hänga upp hundsaker, plattång osv.

- Myssaker. Tjockisvantar, snygg halsduk och tjocka knästrumpor. Grått, svart eller rött.

Tror jag fick med allt. Och visst funkar pengar, men med pengar lär jag aldrig köpa det jag ska utan lär bli något helt annat och riktiga paket är mycket roligare :D

Självförtroendet ligger på noll.
Precis som min hälsa- jag mår illa, ser dimmigt, är trött, allmänt borta och förvirrad...jag mår helt enkelt inte riktigt rätt.

Men gud vad jag är trött på att associeras som en dålig människa. Okej, att folk tycker det i vardagen..jag kanske är tråkig, korkad, uppblåst, besserwisser eller helt enkelt bara en varböld i röven. S K I T S A M M A !
Men att ens ta upp hund i samma mening, nej usch! Jag kanske är bitchig när det kommer till hund, men det finns anledning för det. Hundar är inga jävla tävlingsmaskiner eller leksaker som ska gå fint i koppel, som man kan skrika på hur som helst och behandla som skit. Detta är levande varelser, och antagligen en av de FINASTE. Och jag är bitchig av den anledningen att jag helt enkelt inte kan förstå hur man kan välja att vara egoistisk istället för att tänka på hundarnas(/djurens) bästa. Så jag kan vara en dålig människa, så länge det betyder att jag tänker på hundarnas bästa.

Och hundarna ska vara egoisterna?? Yeah, right.