Börjat packa men jag vet ännu inte till vad.
Varför ska jag flytta med någon som ändå inte bryr sig om mina drömmar och antagligen inte kommer hjälpa mig att förverka dem..funderar på vart man ska ta vägen. Ringa mormor? Hon har alltid lovat mig en plats..kanske, kanske. Där finns det iaf. folk som tror på mina drömmar och bryr sig en gnutta om mig, inte bara "du klarar det själv, ta hand om mig istället".
Tror mina föräldrar(den ena iaf) fått allt om bakfoten och tror att äldsta barnet är till för att ta hand om dem. Allt jag gjort för denna person; flyttat med för att stötta och visa att jag finns, se till att denna inte gör något dumt, jag har stått ut med slag i form av ord, inget stöttande(bara i små, små skalor), klarat mig själv, varit personens bästa vän, hjälpt den igenom svårigheter, gett den allt(tid, pengar, löften..). Och vad får jag tillbaks? Förtroende i vissa mått, tomma löften, lögner, tystnad och ilska när jag vill byta väg. Ibland vill jag bara slå mig fri, men vad händer med personen då? Ska mitt liv gå ut på att försöka rädda någon som inte ger mig något tillbaks?
Hej och välkommen till livet med en självdestruktiv förälder!

Men oandra sidan så lockar skogen och en egen lägenhet, eller borde man ta jobbet i Kalmar och flytta dit? Skita i en till hund, skita i säbyholm..hitta något annat än hund att leva för..? Borde man kanske göra sig av med den man har(för hans skull)? "When you love someone but it's go to waste"
Jag behöver en ängel, någon som räddar mig från att göra fel val. Jag behöver en bättre psykolog och mer piller för att klara detta!!!!
Och kommer nog inte ha internet på några veckor så..lär dö ;)