Gah. Jag är rätt trött. Rätt trött på folk som sätter käppar i hjulet(någon mer än jag som hatar det uttrycket?), förstör, förnedrar och trycker ner en!
Jag klarar mig bra själv, t a c k.

Antingen cuttar man alla band och låter mig vara. Eller så tar man in mig och stöttar mig i alla beslut(de vettiga iaf^^).
Men inget mellanting!
Att ena dagen skita fullständigt i mig och mitt liv, för att nästa låta som om det är det viktigaste i han/hon/deras liv är skitsnack. Jag hatar s k i t s n a c k !

Och detta får mig att må piss och bryta ihop. Och inte för första gången!
Kan inte folk sätta sig in i min situation?

Jag önskar nog mest att jag hade någon som gav mig råd, för jag gillar inte att vara min enda pelare. Hålla upp mig själv, psst, h u r ?
Så jag sätter mig på stranden(för det gillar jag jua;)) och försöker komma på vad jag skulle ge mig själv för råd, men råden är slut: Det är bara yta? Materialistiskt? Vad skulle du själv svara? Följ ditt hjärta? Gör hittan? Gör dittan?
Så det slutar alltid med att jag sväljer alla känslor, som i alla år. Jag är bra på det.
Utmärkt psykolog skulle jag vara:D

!!!!!