Denna sorg inom mig. Vart kommer den ifrån?
Skolan funkar igen, vänner har jag. Familjen är underbar och jag har livet framför mig. Så varför denna sorg? Varför dessa falska leender och glädje?
Jag vill skylla på min kropp, min rygg..mina ben och fingrar. Men det är inte problemet, inte denna sorg.
Det känns som om falskheten svalt mig, kanske för att inte dra ner folk..kanske för att slippa frågor..slippa höra mina egna svar.
Men jag önskar att jag slapp falskheten, jag hatar falskhet. Men jag är uppäten..svald. Men jag vill ut!
Jag vill vara glad, dricka, skratta..leva.
Jag saknar mig själv, hur många kan säga det?
Jag saknar mig, gud vad jag saknar mig. Jag saknar den glada,damp tjejen som studsar, inte bryr sig vad folk säger och som super värre än många killar.
Men på något vis gillar jag denna..typ som tagit över min kropp. Hon är lugn, trygg, smart, förstående, framgångsrik och pedant. Hon är rätt underbar. Men hon är inte jag.
Jag vill vara mig själv.

Var sitter felet?
Demoner? Psyket? Kroppen?

Jag vill ha svar, jag vill slippa mig själv. Jag orkar inte denna tyngd i min bröst. Kan ingen ge mig svar?

Jag hatar ensamheten, ensamheten jag känner även om jag är bland 1000 personer. Jag har aldrig känt mig så ensam innan. Det känns som om jag inte tar för mig längre, jag är..rädd?
Jag kände mig aldrig ensam innnan. Jag är ingen ensam person. Jag var centrumet. Jag saknar centrumet.

Jag vill vara mig själv, vart tog jag vägen? När kommer jag tillbaks?

Svar är allt jag önskar mig.

Puss♥